asecondchance

Kände att jag kunde haft en stor del nytta utav att få kliva in i den värld som jag en gång föraktat, för att granska mig själv och mina tankar. Fann en ro som ingen annanstans när jag var där sist.

Kände ångesten krypandes över mig igen, och efter som guds portar just då var stängda så fick jag vända mig till något annat.
Spenderade lite tid i goda vänners lag, i träning, musik och mat.

(Sushi för att vara exakt, som är något utav det bästa jag vet. Här bjuder jag minsann  allt till lite av mitt personliga och privata jag hehe)

Och ibland räcker det, åt minstånde för att skingra ens tankar för en kort stund.

Fick ett utlopp på mina grannars bekostnad senare dock. Dom fick stå ut med ett par timmars musik på högsta volym och mitt överröstade ylande.
Och nu idag satte jag undan alla mina rädslor och min stolthet framför allt för att ta kontakt med DIG och prata lite, förklara och förstå. Det kändes verkligen bra, där lite av livets glöd åter tändes.

Nu när jag tänker på det så finns det så väldigt många medel man kan ta till när man känner att mörkret börja krypa sig på.

Som att träna, dansa eller bara springa för glatta andan upp för den långa, tradiga uppförsbacken precis innan man nått hem, just for the fun of it. Att känna kroppen skrika av fysisk ansträngning, känna musklerna pulsera. Ge sig själv chansen att verkligen känna sig vid liv, att det ändå känns bra.

Finna en tröst i att det finns någon där som i alla fall kan få dig att tänka på annat eller få dig på bättre humör, om inte förstå dig, ge dig tröst och omtanke, för det behöver inte vara ord eller förståelse. Att bara visa sin existens och att det är bra så.

Från så en vän eller familj. Vi vet nog alla att en kram kan få alla hämningar att släppa, riva alla murar och kan få den starkaste att brista ut i gråt.

Musiken framför allt för min del. Den kan få dig att drömma bort. Att låta en sorgsen sång få hålla dig sällskap.

Men det som hjälper allra mest, också det som verkligen är svårast, är att bara få öppna upp. Berätta vad man känner, erkänna sina brister, svagheter och också låta sig själv vara svag för ett tag.

Om du så väl pratar ut till en person eller som i mitt fall just nu, vända sig till något man aldrig trott eller litat på och bara låta sig falla in i dess famn och lita på att den tar emot dig.

Må hända att detta kanske var för det bästa även om jag nu saknar det vi hade så väldigt.

Fruktlösa försök har fått mig på fall tidigare och mist det jag älskat och än en gång gjorde jag det otänkbara. Jag kanske inte behöver vara rädd om mig själv, men jag skulle inte ha krossat ditt hjärta.

Jag förstår att du går din väg med ett tung, brustet hjärta ifrån mig.

Som skärvorna av takplattor under min kropp, efter att jag så vårdslöst kastat vår kärlek ut från balkongen, får du nu pussla ihop ditt hjärta som krossats av mitt tunga fall.
Jag är djupt ledsen och besviken på mig själv nu när jag ber om förlåtelse, även fast jag inte förtjänar den.

Jag ber dig inte att förstå, men jag hoppas du kan läka ditt hjärta en dag och då också veta att jag alltid älskat dig och alltid kommer göra det.

Även om det är du som fysiskt skadas, tänk på att det kanske är någons hjärta du landar på. Det finns så mycket att förlora så släpp inte taget.